heaven, and then just in seconds, hell
När man inte riktigt vet vem man ska vända sig till, när man helt enkelt inte vet nånting, alls. Då är det ibland lättare att bara skriva. Hur sommaren skulle börja som den lyckligaste någonsin, skulle sluta som den värsta.
Det är snart exakt 4 månader sedan jag tog klivet ut i vuxenlivet, jag tog studenten och det var den lyckligaste dagen i mitt liv. Även om jag kanske inte kände att jag gjort allt jag kunnat och tappade motivationen en del i slutet under min gymnasietid så genomförde jag det, tillsammans med underbara vänner.
Sommaren har rullat på, och nu är även den över och man kan väl säga att hösten står för dörren. Det var väl egentligen sensommaren, slutet på augusti som visade sig skulle bli den värsta sensommaren någonsin.
28 augusti 2011
SM i motocross, malmabanan Västerås.
Det var en söndag. Den värsta söndagen i hela mitt liv. Rödflaggan.
Min vän och "extra lillebror" Johan gick bort under ett av SMheaten den här dagen. Han bröt nacken och kroppspulsådern gick av. Jag kommer aldrig kunna beskriva för någon vad jag såg den här dagen. Vad jag kände när verkligheten kom ikapp och sprang förbi mig. Vad som ligger för min näthinna när jag lägger mig. Att stå några meter ifrån ett läkarteam som gör allt i sin makt för att rädda denna lilla krabats liv. Att stå för jävla nära och se det en människa aldrig ska få se. Att se hur dom ivrigt börjar hålla upp filtar för att skydda publiken från att se för mycket. Att känna i magen att det inte kommer räcka till. Att se ambulansen lämna platsen utan att lämnat minsta tecken på tillstånd.
Den väntan som blev innan vi fick ett dödsbesked är det värsta jag gått igenom. Att gå runt bland hundratals människor, hysterisk och rädd. Gråtandes och förvirrad. Trots alla underbara nära vänner som omfamnar en och viskar att det kommer gå bra vill man bara skrika. Man vill så gärna tro att dom har rätt men vågar inte förvänta sig något.
Folk som absolut visar NOLL respekt och börjar skriva på facebook hur Johan lämnat världen innan beskedet ens hamnat hos oss som stod Johan nära. Det var värst.
Att för mig, behöva ringa min lillebror som sitter hemma vid datorn och inte var på plats när olyckan var framme och säga åt honom att inte tro på vad folk skriver. TROTS att jag idag vet att Johan dog på plats så visste vi inte det då.
Idag är jag glad att Johan dog på plats, att han slapp lida. Johan dog lycklig. Det vet vi alla.
Men jag har fortfarande så svårt att förstå att han lämnat oss, det går lixom inte riktigt in. Vi som satt på lördagskvällen, pratade och skojade tillsammans. Hur jag 10 minuter innan olyckan fick "high-five" och se Johans ögon lysa en sista gång. Hur en människas liv kan försvinna bara sådär. Hur man på något sätt fortfarande lever med hoppet att återigen få se de där ögonen lysa. 
23 September 2011
Den dagen man bara ville skulle dra åt helvete. Den dagen var det Johans begravning.
Det var så otroligt mycket folk samlat i Kärna Kyrka i Linköping. Alla för att stötta och visa sitt medlidande för familj och nära vänner. Så otroligt mycket blommor. Begravningsbyrån som aldrig sätt något liknande. Det var mäktigt. Så otroligt vackert.
Minnesstunden efter begravningen som var ett försök till att få upp stämningen med Johans nummer två på favoritmat-listan: Tacos. Sushi ligger först.
Ett otroligt vackert bildspel och starkt gripande tal. Jag är så glad att vi fick ett sista farväl.
Det lättar på ett sätt hjärtat lite. 
Min familjs relation till Johan och hans familj är för mig, väldigt speciell. Jag och Johans syster Olivia står varandra väldigt nära trots att vi bor långt ifrån varandra. Min lillebror och Johan var nog närmre vänner än vad jag tror. Det är svårt att umgås varje dag när man bor två-tre timmars resväg ifrån varandra. Trots att vi hade så långt mellan varandra så var Johan mycket hos oss en period och är speciell för hela min familj. Han satte sina spår! Men jag är otroligt glad att vi hann med så mycket under den tiden Johan fanns kvar hos oss. Olivia läser du det här så vill jag bara säga att jag älskar dig. Du är stark och jag beundrar dig. Jag finns för dig och jag kommer stå brevid dig när det blåser hårt, det lovar jag och det vet du redan.
Crossbanan, den plats som för mig är och betyder trygghet, lycka och glädje är inte längre densamma. Tisdagen efter att Johan gått bort var jag på crossbanan här i väsby. Jag grät och det kändes jobbigt och hemskt. Men det är ändå här jag har mina vänner, här är alla som kände Johan bäst. Alla delar samma sorg och stöttar varandra.
Skulle det inte vara för det så skulle jag nog helst av allt avstå från att gå tillbaka. Trots att Johan aldrig skulle vilja att vi slutade med detta. Men jag antar att det är som att trilla av en häst, det gäller att hoppa upp igen så fort man trillat av.
Vår vackra solstråle, du finns i våra tankar. Vi kommer aldrig glömma dig. Älskade Älskade Johan!
like I didn't fight for you
ey
21 mars 2010 - 21 mars 2011.
När ditt hjärta står på spel, bör du veta de.
Dag, 6 – Typ av killar jag faller för
Haha ja ni.. jag har inget konkret "den här typen faller jag för". Men jag vet att många andra tycker att jag faller för en viss "typ" (?)
"crosskillar med rak keps" - njaa, det stämmer inte riktigt tror jag.
asså sjukt svårt.. killar kan säga "tjejer med långt hår, tight kropp och fina ögon"
Så jag säger.. Killar med hyffsat avslappnad stil, snygga jeans, t-shirt och en hoodtröja. Vältränad kropp och fint leende
här har vi en pudddning som dock är så sjukt mycket snyggare i avsnitten Gossip Girl än på bild!! PUSS
Dag, 5 – Någonting jag vill ha mer än nåt annat just nu
Det första jag tänker är sommar! Shit va skönt med sommar.
Men jag tror nästan att jag vill åka utomlands ännu mer. Det är ju att få sommar, men också att få komma bort lite. Jag vill ha ett ordentligt jobb, som jag trivs med o tycker är kul.
Det finns så mycket jag vill ha, men ändå vet jag inte vad de är.. 
pengar, jaatack!
Dag, 4 - Mina mål/drömmar/önskningar.
Min mål, jag vet inte riktigt vad jag har för mål i livet just nu. Nu när jag väl står här i korsningen o ska välja vad jag ska jobba med, utbilda mig till? Min mål är ju att ha en roligt jobb som jag trivs med.
Jag är också för feg för att drömma riktigt stort. Jag sätter då ofta stor press på mig själv för att verkligen lyckas. Gillar att ha många bollar i luften samtidigt. Men de måste vara något jag gillar, så jag kan lägga ned allt krut jag har. Då lyckas jag oftast..
Tycker det är läskigt att se framåt, jag börjar bli vuxen.. o de gillar jag inte.
Fortsatt karriär
Juuuste, måste visa er något som precis gjorde min dag. Min gamlee vapendragare o klasskompis
lämnar donkenreklamen bakom sig och fortsätter såhär.. hahahahahha
tomorrrow it's friday. Friday, im in lovee
var på dramaten med skolan imorse, hade en liten "guidad" tur där!
tillbaka till skolan och hade lektion.
Nu på kvällen har jag varit hos min käre vän petra och fikat. Hon fyller 18 idag!!
Grattis min pärla!
Nu är jag hos min booyyy och har precis duschat. Hoppat i min uuunderbara onepiece och väntar in bigbrother!! 
riiight here, riiight now!!!!
puss gullisar
Dag, 3 Min favoritårstid och varför
Den bästa årstiden för mig, det är sommaren!
jag älskar att sola, jag kan inte säga att jag älskar att bada, men jag gillar det. Mysiga sommarkvällar och dagar då regnet öser ner o man kan titta på film utan samvete. Annars så fryser jag alltid och hatar när det är mörkt ute! Så att vakna när solen är uppe, och kunna gå ut utan 40 kg kläder är det bästa!
Såhär trivs jag allra bäst!
Dag, 2 En person jag vill träffa just nu.
Dag, 1 En bild på mig, och 10 fakta om mig
25 dagar
don't let people who loves you down
You may not be her first, her last, or her only. She loved before she may love again.
But if she loves you now, what else matters?
She's not perfect- you aren't either, and the two of you may never be perfect together,
but if she can makes you laugh, comfort you when you're sad and show all the people around you that you belong to her. Just admit that all human can make mistakes.
Hold onto her and give her the most you can. She may not be thinking about you every second of the day, but she will give you a part of her heart that she knows you can break. So don't analyze and don't expect more than she can give. Smile when she makes you happy, let her know when she makes you mad, and miss her when she's not there.
